torsdag 18 oktober 2012

Update, snörvel...

Snörvel...

Snörvel och sen så en megasnörvel till.

Förkylningen har fastnat ordentligt och jag har minskat ner på allt som heter fysisk aktivitet. Ingen träning, inga längre promenader och inga krav på att nå några former av resultat. Känner mig dessutom lite under isen och sådär smått omotiverad att göra något alls faktiskt. En klassisk förkylning kanske man kan kalla det :)

Jag har inte gjort några försök till att förkovra mig i texter, bloggar, undersäkningar, filmklipp eller annat för att hitta en motivation utan jag har bara trappat ner och väntar på att bli frisk.

Egentligen så har de senaste veckorna gått bra, eller när jag tänker efter så är det inte alls så. Men lite bra har det gått.
Har varit duktig när jag har behövt och mina vänner och familj har sett mig bemästra två helger efter varandra där fika, kakor, bullar och inte minst tårtor i alla de olika former har ställt framför mig. Jag har utan någon kamp av något slag kunnat avstyra och struntat i att börja resonera med mig själv om jag ska eller inte ska äta det där söta, goda, fluffiga och underbara. Jag har vetat redan i god tid innan jag stått framför utmaningarna att de skulle komma och jag har då bestämt mig. Så enkelt var det.
   Jag bestämde att jag inte skulle äta och jag åt inte. Visst åt jag men det jag åt var ren och skär LCHF-mat. Ost, gräddstuvad viltskav, frökex osv. Jag var så duktig så. Och inte behöver jag försöka mig på någon form av motivering till omgivningen heller. Ingen frågade, och ingen verkade bry sig. Och för en gång skull var det skönt.
   Men tycker att det är så mer och mer nu. Jag gör mina val, förväntar mig ingen större nyfikenhet från omgivningen varför jag inte smakar eller äter ur allt som bjuds, och nyfikenheten kanske finns men ingen frågar. I alla fall inte i större samlingar ändå. Och jag utmanar heller inte och skriker högljutt:

Kolla!!
Jag äter ingen tårta!
Jag är inte sugen!!
Avundsjuka va!!?
Vill ni veta varför? Va? Vill ni det??

Jag är sockermissbrukare och knarkar socker!!!

Nä. Precis, det vore ju dumt. Så jag gör så lite väsen som möjligt och håller mig på min kant med mina torra frökex....mums...

Men vad få vet är att efter att jag lyckats överkomma sista tårtutmaningen och lämna festligheterna med flaggan i topp så stod jag inte emot Sug och frossade i mig pizza, läsk, lösviktsgodis och ostkrokar. I stora mängder. Jag åt mig kräkmätt på socker igen. Och jag kommer göra det igen. Och igen, och kanske igen. Men förhoppningsvis kan jag en dag besegra Sug och inte bli en återfallsförbrytare.

Borde vara straffbart att misshandla sig själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar