Nytändningsträning

JO jag vet.

Det skrivs lite och ingenting här nuförtiden.

Och varför inte det?
Mja, jag vet inte. Det är någon form av stiltje och jag har liksom inte haft någon riktig lust att skriva. Det händer inte så mycket, tycker jag i alla fall. Men inget av vikt.

Några snedsteg, lite återfall, bra dagar, bättre dagar och en förkylning som har släppt sitt grepp. Men på det stora hela så känns det bara fint.
  Har denna vecka lyckats träna lite oxå, simmning för att vara exakt. Har alltid gillat att vara i vatten och simmning kräver så lite. Lite kläder, lite utrustning (förutom flytkuddarna på ryggen...) och sen en bassäng. Och skönt är det oxå! Så jag har simmat två gånger denna vecka och går allt som det ska så blir det en till gång på fredag. Simmar nämligen innan jobbet. Precis som med styrketräningen så ger jag mig iväg tidigt och jag är i vattnet innan 06.00 och med lite samåkning från simhallen så är jag på jobbet innan 07.00. Perfekt!

Mindre perfekt är ju den här arbetsplatsen om man ser det från min sida som sockermissbrukare. Detta är vad som står i vårt lunchrum...och det är jag som har delansvar att köpa in godiset, räkna kassa, sätta upp information kring alla sötsaker...snacka om fel person på helt fel plats.

Någon annan som hört talas om "Attack choklad"?

Inte då jag. (Den kan man köpa in den här lådan för 5:-/st....illa)

Attans...lön i morgon. Måste göra mig av med pengarna så det inte blir Chokladattack!

Update, snörvel...

Snörvel...

Snörvel och sen så en megasnörvel till.

Förkylningen har fastnat ordentligt och jag har minskat ner på allt som heter fysisk aktivitet. Ingen träning, inga längre promenader och inga krav på att nå några former av resultat. Känner mig dessutom lite under isen och sådär smått omotiverad att göra något alls faktiskt. En klassisk förkylning kanske man kan kalla det :)

Jag har inte gjort några försök till att förkovra mig i texter, bloggar, undersäkningar, filmklipp eller annat för att hitta en motivation utan jag har bara trappat ner och väntar på att bli frisk.

Egentligen så har de senaste veckorna gått bra, eller när jag tänker efter så är det inte alls så. Men lite bra har det gått.
Har varit duktig när jag har behövt och mina vänner och familj har sett mig bemästra två helger efter varandra där fika, kakor, bullar och inte minst tårtor i alla de olika former har ställt framför mig. Jag har utan någon kamp av något slag kunnat avstyra och struntat i att börja resonera med mig själv om jag ska eller inte ska äta det där söta, goda, fluffiga och underbara. Jag har vetat redan i god tid innan jag stått framför utmaningarna att de skulle komma och jag har då bestämt mig. Så enkelt var det.
   Jag bestämde att jag inte skulle äta och jag åt inte. Visst åt jag men det jag åt var ren och skär LCHF-mat. Ost, gräddstuvad viltskav, frökex osv. Jag var så duktig så. Och inte behöver jag försöka mig på någon form av motivering till omgivningen heller. Ingen frågade, och ingen verkade bry sig. Och för en gång skull var det skönt.
   Men tycker att det är så mer och mer nu. Jag gör mina val, förväntar mig ingen större nyfikenhet från omgivningen varför jag inte smakar eller äter ur allt som bjuds, och nyfikenheten kanske finns men ingen frågar. I alla fall inte i större samlingar ändå. Och jag utmanar heller inte och skriker högljutt:

Kolla!!
Jag äter ingen tårta!
Jag är inte sugen!!
Avundsjuka va!!?
Vill ni veta varför? Va? Vill ni det??

Jag är sockermissbrukare och knarkar socker!!!

Nä. Precis, det vore ju dumt. Så jag gör så lite väsen som möjligt och håller mig på min kant med mina torra frökex....mums...

Men vad få vet är att efter att jag lyckats överkomma sista tårtutmaningen och lämna festligheterna med flaggan i topp så stod jag inte emot Sug och frossade i mig pizza, läsk, lösviktsgodis och ostkrokar. I stora mängder. Jag åt mig kräkmätt på socker igen. Och jag kommer göra det igen. Och igen, och kanske igen. Men förhoppningsvis kan jag en dag besegra Sug och inte bli en återfallsförbrytare.

Borde vara straffbart att misshandla sig själv.

Eat me...

Tisdag.

Lovely day!

Regnet öser ner, det är 3 grader ute, kroppen känns överkörd efter gympasset igår, OCH!!! Halsen håller på att sätta igen och jag kommer bli förkyld. Why God do you hate ME!! WHY!!!?

Det här är ett sådant där ypperligt tillfälle att man lägger allt sunt förnuft åt sidan. Allt man vill och kämpar för kan utan att blinka bli förstört och man skiter i allt. Man kliver in i dimman och hälsar de gamla vännerna Ångest och Skam välkomna att festa på min existens.

Äh, jag orkar eller vill för den delen inte skriva mer. Jag är alldeles tom.

Wohow!

Wohoooo!!

Ni som inte ser det fantastiska i det här så ska jag gladeligen förklara.

Ja, egentligen är det väl två saker som kan få ett litet woho.

Först och främst är det att min eminenta och lilla dagbok i form av denna blogg har lyckats med bedriften att nu har passerat 1000 sidvisningar! :) coolt är det så inni bombens!
  Och nej, mina egna besök räknas inte, det har jag plockat bort under inställningarna så försök inte.
Nej men det känns ju kul! Fast 1000 besök med typ 6 kommentarer är ju halvdåliga procent iofs...? Nepp ska inte låta det förminska glädjen över alla besök!

Den andra saken att ge en lite woho är att som säkert många av oss vet så var gårdagen en mycket speciell dag. Kanelbullens dag. För det första måste det ju vara en marknadsföringsfullträff att lyckas inpränta i alla svenskar att det ska finnas en dag som heter kanelbullens dag...faktiskt helt galet bra marknadsfört.
   Men vad skiljer denna dag från fettisdag, torsdagen med pannkaka och ärtsoppa, julgröt, kexchoklad-, sweitzernöt-, baguett-, hallonbåt- och inte att förglömma frossardagen....ja inget alls. Och de är alla ännu en ypperlig möjlighet för mig att hamna i ännu en diskussion om varför jag är den mest storbjudna jävla osympatiska tackanejtillkanelbullemänniskan i världen!!??

Jamen jag vill ju för halen inte ha någon förbannade nybakt kanelbulle!!! Sluta stoppa in den i näsan på mig!!

Don´t mess with the bull if you can´t handle the horns!!

Kan man kväva någon med kanelbullar?
Nja...men med bulldeg så borde det gå!

Men vad hände nu? Jag skulle ju wohoa denna fina dagen.

Och då gör jag det!!  WOHOOOWW!!  

Idiot.

....tisdag?

Satansdagen?
Armageddon?

Den som lever får se.

Jag har ännu inte kunnat känna efter riktigt eftersom jag försöker få ordning på min sargade kropp. Gjorde en idiotisk grej i morse och sprang till gymmet, tränade stenhårt och sprang till jobbet.

Blä.
Dubbelblä.
Dubbelbubbelbläblä...

Varför kan man inte göra något lite lagom? Varför ska man göra något för första gången och göra det med samma intensitet som Göra Kropp? Jag har ingen kondis, är otränad och dessutom har jag ingen kondis. Varför får jag för mig att jag som inte har någon kondis ska springa till gymmet och sen springa till jobbet? Och nu är jag inte ute efter några vänliga ryggdunkar med peppande kommentarer som:
- Men guuuuu va du ä duktig!!
- Shit vad du är hurtig!
- Wow, du är ju hur duktig som helst!

Jag är en idiot. Om än en idiot som försöker så är jag en idiot.

Idiot.

Det enda som jag hittills kan se som en positiv sak är att tisdagen verkar bli som alla andra tisdagar. Skönt att inget ändrat sig där i alla fall...

Upp igen!!

Underbart!

Se så fantastiskt omedveten man är om vad som ramlar framför en när man behöver det!

Läs inlägget jag har länkat till. Än en gång skriver andra bättre än jag någonsin skulle klara av och samtidigt är det så rätt. http://www.kostradgivarna.se/2012/09/vad-kan-jag-som-sockerberonde-ata/

Då fortsätter vi!

Återigen en återfallsförbrytare

Ja vad ska man säga en dag som denna?

Återfall, snedkliv, syndat...?

Jag gjorde det, jag köpte godis och jag åt.
Så, nu var det sagt.

Tanken satte sig under eftermiddagen och jag la mig ner och lät den ta mig. Jag gjorde inte ens motstånd. Jag försökte inte ens peppa upp mig och ta strid och försöka stå emot. Nej, jag blev ett klart offer över att jag är fast i missbruket och jag bla, bla bla....

Klart besviken idag.

Och klart besviken igår under tiden jag åt. Och om jag då i alla fall kunde ha njutit av det jag åt. Nä, jag ville bara få i mig allt godis så fort som det bara gick för att det skulle vara över desto snabbare. Ville komma förbi mörkret och lägga det bakom mig.

Och idag är en ny dag.
Gårdagen var igår och jag gjorde det. Helt klart. Jag planerade, jag förberedde allt, jag utförde och jag fick ångest. Jepp, en trevlig söndagsväll helt enkelt.

Hycklare.