Mot oändligheten, och vidare!

Länge sedan sist. Helt klart!

Så vad har hänt? Ska försöka göra en liten resumé av senaste veckorna.

Fredagen den 24/8 gick jag på en två veckors semester som skulle innefatta en fiskeresa och en veckas älgjakt. Fiskeresan innebar några timmars tung march på kalfjället med massor av packning och bra sällskap. Någon fisk fick vi inte men det var trevligt ändå.
  Det som var lite jobbigt, och som jag hade förberett mig på var att kosten under den här veckan skulle bli konstig. Jag kunde inte hålla så hårt på min LCHF-mat eftersom vi skulle dela på matlagningen. Och så blev det. Jag åt både pasta (snabbmakaroner), bröd och annat kolhydratsrikt men bestämde mig som sagt tidigt att jag skulle låta det bero. Givetvis hade jag med mig MASSOR med egen mat och i bästa möjliga mån försökte väl jag äta så mycket fett och proteiner jag kunde. Men det var ofrånkomligt att inte äta den maten som kamraterna bjöd på.
  På lördagen 1/9 kom vi fram till bilen och svordommarna avlöste varandra över hur förbannat jobbigt det var, hur less man var, att vi aldrig skulle göra om det osv. Ja, det klassiska gnället helt enkelt. Vid den här tidpunkten var jag totalt slut i både huvud och kropp och jag hade någon timma tidigare tryck i mig 4 mjuka goa skogaholmslimpor...förbannat gott är det ju.
  Vi satte oss i bilen och stannade av på en mack för att helt enkelt skämma bort oss. Jag köpte en Loka och två rullar av centertyp. Varför? Jag ville helt enkelt.
  Efter någon timma i bilen var det dags för middag och det var pizza som hägrade. Sagt och gjort, jag beställde en pizza och en dricka.
   Vid det här laget brydde jag mig inte och jag orkade dessutom inte bry mig. Jag åt och minns fortfarande att pizzan var inte alls god. (Hur vanligt är det...?)

Men där var det slut på kolhydratsfrosseriet. Söndagen var en enkel match och jag var direkt tillbaka i tanken och medvetandet. Mitt ät-tempo med periodisk fasta återupptogs och jag såg fram emot (eller egentligen inte) en vecka med älgjakt. Fördelen med älgjakt är att det är mycket kött som både ska hanteras och tillredas så jag kände mig lugn.
  Älgjakten gick jättebra och jag blev förvånad hur enkelt det var att äta min brieost, bacon, rökt kött osv. Plus, mamma och pappa som jag inhyste mig hos under veckan ska ha en JÄTTEKRAM för att de underlättade en hel del genom att göra LCHF-mat till middagarna.
 
Men hur har det gått då? Jag kan inte sammanfatta det på annat vis än att det har gått hur bra som helst. Även om jag under några dagar åt saker som jag inte "borde" så kommer jag väldigt snabbt tillbaka till rätt spår och jag känner inga problem med abstinens eller ett ökat sug. Jo, kanske ett litet ökat sug, men helt klart hanterbart och det är ingen jättekamp för att "återfå kontrollen".

Mätbart resultat är väl kanske vägningen. Jag vägde mig senast den 10/8 och vägde då 94,8kg. En siffra jag faktiskt är riktigt nöjd med. I lördags morse innan jag åkte till älgjakten efter en natt hemma så sneglade jag på vågen och suckade djupt.
- Lika bra att ta tjuren vid hornen...

91,6kg.

WHAT!!!??

Klev upp en gång till eftersom jag trodde inte vågen och rummet var lite mörkt, jag kunde ju ha sett fel. Nä, samma siffra igen. 91,6kg. Galet!! Helt galet! Jag har alltså gått ner dryga 3 kg sedan senaste vägningen och dessutom ätit godis, bröd, pizza, dricka, pasta osv. Jag säger som hon i Viktväktarreklamen: Det känn så jädra bra! :) Jag har nu gått ner 17 kg. Hela förbannade 17 kg sedan 5/3. 17 kg på ett halvår.

Jag snedklev lite under helgen efter vägningen men jag litar på mig själv och känner mig stark i att jag vet vad jag ska göra, jag har verktygen. Och att känna ett lugn och lita på sig själv är oerhört skönt!

Så. Uppdatering, resumé och blicken frammåt! Mot oändligheten, och vidare!! (Buzz Lightyear, Toy Story)