Smygäter, igen

Naivt och återfallsbeteendet stör mig.

Av någon anledning fick jag den briljanta idén att jag skulle 21.30 igår äta två skivor bröd.

Varför då?

Nu var det här ett sådan där LCHF-bröd, men ändå. Varför?
Var jag hungrig? Nej.
Var jag sugen? Antagligen....

Dumt. Känns dumt, och är dumt.

Plus att jag har de senaste dagarna gått och småätit av en liten påse med kokoskuber. Vi köpte det glada i hågen att det skulle vara någon form av LCHF-snax eftersom det var kokos.
  Men innehållsförteckningen när vi kom hem visade sanningen. Var ju alla möjliga sockerarter i den där och vi lät den ligga orörd i köket. Men nu har jag snart ätit upp den. Det har både inneburit skam, dålig känsla i kroppen och ångest. För jag kan ju inte låta bli att äta av dem. Plus att jag äter dem bara när inte sambon ser  eller är hemma. Så jag smygäter helt enkelt.

Är jag påväg tillbaka i dåliga vanor? Smyger sig det här på mig och jag kommer snart ha rullat igång helvetesbollen som jag inte kan få stopp på?

Tisdagstrogen

Vana trogen?

Tisdagen har börjat. Inte fan kan man bara hoppa över en dag sådär....?
Tänk om man kunde?

Har väl inte massor att rapportera egentligen. Gårdagen blev väl som jag räknat lite tuffare med sug och begär. Men ändå blir jag på något vis påmind om att jag är inne på ett bra spår. Jag utsätts dagligen för frestelser och utmaningar som jag faktiskt inte lägger en enda tanke vid.
  Tidigare hade dessa frestelser och utmaningar inneburit en kolossal kamp mellan viljorna och jag brukade allt som oftast gå förlorande ur dessa strider. Men nu märker jag nästan inte att jag har mina största fiender framför mig och att jag nästan på rutin väljer bort dem. Jag hör mig oftare och oftare svara, både till mig själv och min omgivning: Nej tack, jag är inte sugen.

Bara för ett halvår sedan så blev jag innerligt förbannad när någon i mitt sällskap kunde svara så och verkade inte ens lägga någon fundering bakom utan bara skakade på huvudet när kladdkakan lades på bordet och anledningen var: Nej tack, jag är inte sugen.
  Vid de tillfällena ville man ju först bara skrika öronbedövande i ansiktet på den storbjudna dumma jävla högfärdsfjanten: Men va FAAAANN!!!?? Varför ska inte du ha då!?
   Och i nästa andetag kämpa mot leendet som spred sig på ansiktet för att man hade precis kommit på att det blir ju mer till mig!! Ja typ ett sådan här leende...

Ja men nu är det ju jag som är den där storbjudna typen som inte är sugen. Och det är lite svårt att höra sig själv svara att man inte är sugen och sen när orden har satt sig i huvudet så känner jag efter och nä. Jag är ju inte sugen. Jag liksom, behöver inte äta det där. Nu. Kanske sen, men inte nu.

Jaja, knepigt är det och det är som att kroppen går före mitt förstånd när det gäller just den här biten. Och tacksam för det är jag ju, tro inget annat.

Bridgefrossa

Ny vecka.
Nya möjligheter.
Nya....äh det är ju bara som vanligt.

Helgen har varit trevlig och samtidigt intressant. Grannarna bjöd över oss och det dracks väl en del öl och jag åt en och annan potatisskruv. (Mina gamla godingar :) )
   Egentligen så hade jag inte förberett mig eller så på något vis utan det blev en mer spontan händelse och jag accepterade snabbt att jag kommer dricka några öl, äta onyttigt och helt enkelt lägga socker/LCHF/kolhydratblockerande åt sidan.
   Gick väl rätt ok då ändå. Blev en trevlig kväll helt klart och jag var i betydligt bättre skick än för några helger sedan.

Söndagen blev lite knepig och samtidigt lite tuff för jag hade rejält sug under hela dagen och jag kände att jag ville äta. Äta onyttigt, äta godis! Bakisäta helt enkelt!

Tog en promenad på förmiddagen och gick förbi OK/Q8 och skulle köpa lite bensin till motorcykeln. Fick en klassisk tanke att ta två flugor i en smäll och betala bensinen inne i butiken. Då kunde jag köpa en SNICKERS!!!! För bubblan vad jag var sugen på en Snicker! Helt galet sugen på en Snickers!! Jag närmade mig macken och hade redan planerat hur jag skulle köpa bensinen och godiset, att jag skulle trycka i mig den på en gång och sedan inte säga något till sambon utan bara låta det här snedklivet vara min hemlighet.
  Här började jag resonera rejält med mig själv och det är fascinerande hur mycket man hinner resonera med sig själv på en kort sträcka. Jag rättfärdigade mitt planerade godisinköp och att jag faktiskt var lite bakis och choklad och nötter var något som min kropp faktiskt behövde och jag skulle må bättre....
   Jag var nu ute på rejält tunn is och kom allt närmare macken....

Men en lugn tanke kom upp och jag hörde mig själv tänka: (Helt klart en besviken tanke men ändå bra)
- Jag behöver inte köpa godis. Punkt.

Jag tankade mina 5 liter och gick hem. Jag gick aldrig in i butiken och behövde aldrig bli slagen av skammen.

Kvällen var oxå en kamp mot suget och jag sa till sambon att en kladdkaka vore trevligt...eller hur länge sedan var det jag åt en påse Bridge? Jag kände hur saliven började rinna till och jag ville verkligen ha BRIDGE!!!

Flera klunkar vatten senare och ett oväntat och trevligt besök av en väninna gjorde att allt rann ut i sanden. Blev ingen Bridge. Ingen kladdkaka. Bara vatten. Förbannat vilken besvikelse!! Och vilken vinst! :)

Luftmagen borta

Vet inte riktigt vad jag gjort eller ätit. Eller kanske inte ätit, men under förmiddagen så har kroppen ändrat sig.

Svårt att förklara men jag vet att jag igår kväll kände mig lite svullen och uppblåst. Liksom att det var "utfyllnad" i magen. Men under förmiddagen så har det blivit betydligt mer tomrum. Och inte för att jag inte ätit. Har precis kommit från frunchen och är mätt och belåten av champinjongratäng med fläskfärs, squash och sallad. Så magen är inte tom. Men magen och undre bålen känns tom. Det känns som tomhål i magen.

:)

Jaja, skumt känns det i alla fall, och bra. Det var dig jag ville komma :) Det känns bra igen och jag känner mig helt enkelt lättare. Bara på en förmiddag har det känts annorlunda.

Om jag nu måste spekulera i varför så kanske det beror på middagen i tisdags som bestod av oerhört goda LCHF-bröd av mandelmjöl och ost. Typ "räkmackor" med skinka, sallad, räkor, ägg, ishavsröra osv. Så jag tyckte inte att jag åt "mjölmat" men kroppen svarade nog lite på det ändå och gav mig lite uppblåstkänsla.
   Nu har det antagligen gått ur kroppen och jag har tappat luftmagen.

So, it´s all good!

Mörker

Kan ju inte släppa på min alldeles förträffliga återkommande rutin att skriva något på dessa fantastiska tisdagar...

Gårdagen blev en konstig dag. Måndag, första arbetsdagen, fint väder och egentligen inget alls att klaga över. Men va fan!? 

Hann inte kliva innanför dörren hemma så rasade liksom min positiva hållning och fasad och jag blev oerhört irriterad och rent utsagt förbannad. Men varför? Inte en sportslig att jag kunde komma på det. Jag var bara förbannad. Rejält oxå. 

  Jag räkna de upp alla tänkbara irritationsmoment som stressade mig och gestikulerade friskt framför sambon som tittade storögt på mig. Kände mig som Hitler...

  Spottade ut mig negativitet och uppgivenhet i varje mening och det var som att någon matade mitt medvetande med dåliga saker, dåliga tankar. Och jag hann inte förbereda mig eller parera. 

Ondheten tog bara över. Mörkret ägde mig totalt. På den kosta stunden var jag förlorad och tappade greppet. Jag sjönk...

Det tog mig ett bra tag innan jag kom upp med näsan över ytan igen. Min underbara sambo, min vän, du räddade mig igen. 

Förstår inte varför jag viker ner mig så snabbt. Att jag så snabbt totalt tappar kraften och tillåter mitt negativa medvetande våldföra sig på mig. Känner mig värdelös, okapabel att sätta emot och säga nej när jag märker att mörkret kommer. Är jag verkligen såhär skör? Och hur kan allt vända så fort utan att jag märker det? Eller märkte jag det tydligt men valde att ignorera och tomt titta rakt fram och invänta käftsmällen...?

Varför vill jag mig ont? Varför vill jag plåga mig själv? Varför kämpar jag inte för mig själv? Varför tycker jag inte om mig själv? Shit... den här tisdagen blir spännande... 

Kostinsikt

Ny insikt.

Vi hade besök i helgen och blev bjudna på mat. Det här med att bli bjuden på mat skapar en viss utmaning men det brukar inte bli några problem. Det blev det väl inte nu heller men insikten kom ganska omgående.

Eftersom jag försöker att äta LCHF och hålla mig undan socker och kolhydrater så vet jag nu att vegetarian är inget som jag kommer att försöka mig på. Maten smakar inte alls dåligt på något vis, men rent mättnadsmässigt så är inte vegetarisk kost det bästa för mig. I WANT MEET!!!

Efter linsgrytan och några klyftpotatisar så kände jag direkt att magen ville ha mer. Eller om det var magen eller hjärnan det vet jag inte. Men att jag ville ha mer var tydligt. Jag och sambon spekulerade i om vi skulle åka på ICA och köpa mer mat... Det är inte schysst mot våra besökande kockar, de vet vi men maten var god, jättegod, men vi saknade mättnadkänslan.

Så vegetarisk kost får nog höra till sällsyntheterna och kanske blir svårt om LCHF är tankesättet på maten man vill följa.

Känner mig dessutom uppblåst och rund om magen idag. Beror säkerligen på både linsgrytan, klyftpotatisen och kilot av vattenmelon som vi åt framför TV:n...

Nepp. Tillbaka till köttet.

Invägningssvammel

Och så var det fredag igen.

Förbannat vad tiden går fort! Även om veckan har känts tung, rejält tung, fram till idag. Kanske beror på att man kommit in i arbetet lite mer, eller att det är väderlek och temperatur ute som liknar oktober...

Men. Jag känner ändå en form av positivitet sprida sig i kroppen. Jag har tagit det lungt med vägningarna av vikten som jag tidigare utförde lite sporadiskt när det kändes som det hade hänt något. Oavsett om det var något positivt eller negativt givetvis. Vilket fick följderna att jag kunde skina som en sol och dagen efter vara som ett åskmoln.
  Sista vägningen så hade jag ett egenvalt uppehåll på 2 veckor och det var nog tur det. På de två veckorna så visade faktiskt vågen att jag hade gått ner, om än väldigt lite. Men ändå en nedgång och det är ju just nu positivt för mitt mentala arbete.
  Var i morse två veckor sedan den vägningen och jag känner att det här är bättre. Det är bättre för mig och mindre stressande och jag släpper faktiskt på kontrollen mer om jag har längre mellan vägningarna. Kanske någon tycker att jag borde ge fan i att väga mig överhuvudtaget men vi ska inte gå in i den diskussionen just nu. Jag väger mig, punkt.

Och vad säger vågen då? Jo den säger att jag tar det lugnt och samtidigt går ner i vikt. Sakta men säkert kanske man kan sticka ut hakan och säga. Det som faktiskt är det lilla "extra" med den här vikten är att när jag kom under 100kg så hade jag snabbt hittat ett litet delmål som jag höll inne lite med för mig själv, bara för att inte sätta för stor press på mig själv. Men jag hoppades att jag skulle kunna komma under 95kg. Och idag så har jag lyckats med det! Jag väger nu 94,8kg. Även om det "bara" är 200gr under 95 kg så är det ändå skönt att se siffrorna på vågen och de visar 94,8. Så jag kan inte annat än att le lite fånigt hela dagen åt det här. :)

Jag ska nu inte sätta upp något nytt viktmål utan jag ska försöka komma in i vardagsrutinen med jobb, kvällar, helger, familjen, renovering, husbestyr, nöje, fritid.....ja det är ju en del rutiner som ska styras upp :)

Men sammanfattningsvis så mår jag bara bra, jag känner mig bra, och jag måste nu låta mig vara nöjd att jag klarat ännu ett viktmål!

Satansdagen med hunger och smärta

Tisdag...

Satansdagen.
Dagen då Gud vände bort blicken och mannen med horn och svans fick förlusta sig på dagen med straffbar otukt.

Blää...

Och hungrig är jag oxå...
Har hamnat i en typ av hungersvacka där jag faktiskt blir hungrig vid den här tiden kring 10.00. Är iofs inget ovanligt men känner mig lite mer hungrig och kanske lit mer "sugen" på mat än jag tidigare känt. Eller...?

Jag följer fortfarande dock filosofin av periodisk fasta. Och mitt första mål på dagen blir vid lunch, alltså ca 12.00. Men kan inte säga att det varit några direkta problem tidigare med hunger.

Äh, får väl ta en kopp kaffe till och svepa en flaska vatten. Går inte hungern över så får jag i alla fall fördriva tiden med att gå till huset.

Cyklade till jobbet idag, även om hot för regn på hemvägen. Men ont i baken som fasen, även om jag satte dit det där lurviga överdraget. Gud vad det ska göra ont på hemvägen.

Jaja, inget viktigt att skriva just nu, men jag lever. (Än...det är ju tisdag.)

Dagens inlägg.

Mjaha.

Fredag blev det helt plötsligt. Fredags myyyyssss! Undra på om OLW har gjort en bra marknadsföring gällande just fredagsmys som alla gå och pratar om :). Och även jag såklart.

Så om vi ska försöka göra en liten sammanfattning hur den här första arbetsveckan har varit. Ja, den har varit bra. Svårare än så är det ju inte  :)

Nej men jag trodde att jag skulle få det rejält kämpigt i början på veckan efter att ha under helgen utmanat ödet med att äta och dricka socker. (Rent kemiskt sett då) Och veckan började väl med några indikationer på att jag var lite sugen och hade väl antagligen lite abstinens men det har gått jättebra.
  Kroppen funderar nog rejält efter att ha fått en sockershock i lördags och började förnöjt gnugga händerna och förvänta sig en vecka av gamla vanor och ett sockersvullande. Men så blev det inte, snopet va?

En nackdel med att gå från att äta socker och kolhydrater till att inte äta just kolhydrater är att andedräkten...holy mother of crap!! Vem behöver myggmedel, ogräsrensning och personliga avgränsningstaktiker...? Inte de som börjar med LCHF i alla fall. Shit! Man har ju en metangasfabrik i munnen. Undra om metangas är brandfarligt...?

"- Hey! Det brinner i munnen på dig!!!"
"- Jo jag vet....jag gick för nära värmeljuset på bordet..."

Men det går väl åtgärda med lite mer tandborstning, kanske ingen nackdel egentligen?

Idag har jag dock fått min "första" längre diskussion/samtal gällande socker och min filosofi. Och det kändes riktigt bra. Jag känner mig dock lite väl missionerande och proklamerar lite väl mycket kanske. Men det är upp till var och en att tolka, fundera och bestämma själv. Precis som jag har gjort. Bara för att jag försöker att inte äta socker så måste ju inte andra göra likadant. Men det är som att andra direkt tar till defensiven och blir ifrågasättande varför jag inte äter socker, varför jag inte äter kolhydrater. Och som vanligt: Väldigt vad andra intresserar sig för vad jag äter och inte äter, då jag är helt ointresserad av vad andra äter....

"- Men du måste ju äta kolhydrater!!"
"- Nej."
"- Men kroppen behöver kolhydrater!!"
"- Nej."
"- Men kroppen måste ju få energi från kolhydrater!!!"
"- Nej."
"- Men du blir ju FÖRBANNAD OM DU INTE ÄTER KOLHYDRATER!!!!"
" - Nej."

Ja ni ser vart den diskussionen tog vägen.... ;)

Lunchen idag blir färsbiffar från igår, tre ägg och skaldjurssallad. Konstig kompott, men ändock väldigt gott :). Middag, igen aning än men efterrätten blir färska jordgubbar och vispgrädde.

Så, vidare mot fredagsmyset!