Nystart...igen?

Måndag.
Ny vecka.
Nystart?

Nej det behövs faktiskt inte. Jag känner inget behov av en nystart. Helgen blev i matväg inte alls som den borde ha blivit. Intaget av kolhydrater var ett faktum med både öl, bröd och någon matsked glass. Ja och så de sockrade jordgubbarna som var så förbannat goda...
   Jag gick till sängs i lördags och kände mig som ett rejält nederlag. En slagen hjälte och mina gamla tankar om att: "Äh, det är lix åt skogen. Jag kör på måndag igen!" De tankarna cirkulerade friskt och jag såg inte alls fram emot söndagen så jag skulle gå en rejält kamp mot suget.

Kampen uteblev och jag hade inget sug alls. Konstigt...

Eller är det så himla konstigt?

Jo det är det, men söndagen blev ingen kamp alls utan jag genomlevde den rätt enkelt om man ser till just maten.

Jag och sambon närmade oss den klassiska middagstiden igår och vi skulle göra mat. Men än en gång så märker jag att jag är inte alls sugen på mat. Jag är inte hungrig och jag har svårt att tänka kreativt när vi ska bestämma vad vi ska äta. Jag vill nästan inte ha mat. Jag är verkligen varken sugen eller hungrig. Och det här är en rätt ovanlig och svårförklarig känsla. Speciellt för mig. Att göra mat och ställa sig i köket när jag inte vill ha mat är ovanligt.

Men nu är det måndag och jag behöver ingen nystart. Jag fortsätter bara. Fortsätter för att jag vill och kan.