Socker finns ju banne mig överallt! Och jag (vi?) som har ett beroende av socker och måste försöka hålla oss abstinenta och avstå från socker för att inte gå helt bananas och smälla i oss socker som en utsvulten stövare som får mat för första gången efter några dagars harjakt. Vi måste hitta fällorna och ladda oss med kunskap så vi blir stabila och kan gå på stan utan att bli helt galna. Men hur gör vi det? Vilken kunskap är bäst? Vid vilket problem behövs kunskapen mest?
Vårt umgänge med familj och vänner kan faktiskt ses som ett av de större problemen. När vi umgås och någon har slavat vid spisen och bakbordet och gjort de där överjävligt supergoda saffransbullarna med florsockerfyllningen och strössel....och så "måste" man tacka nej för att inte ge beroendet mer kraft och bränsle. Då är det förbannat svårt....riktigt förbannat svårt. Visst kan ingen människa idag egentligen tvinga en att äta det man inte vill äta, men av god sed så äter man det som bjuds. Jämt.
Det här känns riktigt svårt, speciellt att informera sådär "lagom" mycket. Alla i sin omgivning kanske inte riktigt kan ta in och förstå vidden av problemet om man tackar nej till den där bullen (tackar man dessutom nej så MÅSTE man ju ha en förklaring. Man kan ju inte bara tacka nej och sen är det bra...) och följer upp med:
"-Jag är socker missbrukare." Med en helt ärlig och ogenerad blick. Här blir det problem tror jag. Som tur är så har samhället börjat acceptera att LCHF finns och de flesta idag förstår själva kontentan om man försöker äta mindre kolhydrater. Men tror ändå att avstår man från kolhydrater enligt LCHF så tror och drar omgivningen slutsatsen att man håller på med den där himla LCHF-dieten och försöker banta....och då blir säkert följdfrågan: "Jamen visst kan du väl ta en bulle? Jag har ju bakat hela dagen... EN bulle är väl inte hela världen om du i övrigt äter efter LCHF?" Och så blir den vännen Djävulens advokat utan att hon/han vet om det. För hade man inget sockerberoende och följde LCHF enbart för att man försöker tappa något kilo, då är den där bullen rätt ofarlig. EN bulle är ju inte hela världen....
Men EN bulle kan precis vara hela världen. Och hur får man hela världen att förstå det utan att måsta förklara hela sjukdomen, övertyga om att den faktiskt finns, att jag lider av den, att jag inte kan äta socker eller vännens bullar, att äter jag den där bullen kommer jag få ett återfall av episka mått där jag kommer trycka i mig ett kilo lösviktsgodis, ett paket med polarkaka, ballerina kladdkaka, delicatobollar, glass....och jag är tillbaka på ruta ett. crap...
De som inte har ett problem med socker, hur förklarar du för dem att sockerberoende finns?
Om du tror på andar och spöken, hur förklarar du för någon att de finns? Om du tror på Jesus, hur förklarar du för någon att han finns? Om någon inte TROR att något finns, hur får du den personen att TRO att det finns? Kan man övertyga någon annan att något de inte tror på faktiskt finns?
Hur gör man det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar