lördag 28 april 2012

Illamående

Mr Internationale!!

Inte illa, jag har besökare på denna eminenta blogg från Ryssland och Tyskland! :) Visst är det dålig svenska men har en känsla av att Ryssland och Tyskland har lite svårt att se vad jag skriver. Om det nu inte är svenskar på utlandsbesök. Jaja, trevligt med besökare i alla fall. 

Läget för mig har varit bättre. Jag mår iofs just nu rätt ok, lite spak men har varit betydligt risigare. Blev dålig och mådde rätt illa igår efter jobbet och tillbringade en  hel del tid i sängen och klassisk ömkande i min ensamhet. Tror det är någon släng av magsjuka och aptiten är typ värdelös. Har oxå upptäck att LCHF är inte alls den sortens mat som lockar när man är sjuk. Man vill ju ha kolhydrater!! Inge bra för mig. Kylskåpet har lite blåbärssoppa och jag har faktiskt tagit några klunkar ur det för att se om kroppen vill behålla. Så jag får släppa på kraven lite och försöka bli frisk istället. Men jag måste nog vara på min vakt så jag inte halkar dit rejält. Har ätit lite filmjölk oxå och det smakar inte alls som tidigare. Undra om det fattas 3 matskedar socker och ett lass med kalaspuffar? Det var ju ett bra tag sedan jag åt filmjölk inser jag...

Väntar på att lite frysta hallon och blåbär ska bli tinade, det får bli middag :) 

Hoppas vilan ger resultat och att jag mår bättre i morgon. Har en hel del saker som ska hinnas med denna långhelg, men just nu har en fjärdedel gått förlorad till ingenting. 

Nej, lite mer tyckasyndommigsjälv-tv och sen hallon.

fredag 27 april 2012

Är socker giftigt?

Mer kunskap finns gällande socker och att det faktiskt finns forskning och studier som visar på att socker inte direkt är alla tiders för kroppen.



Hela 15 minuter långt och har en del medicinska termer, men i det stora hela så förstår ni säkert bilden och vad de vill påvisa. En MYCKET bra video som lägger fler och fler fördelar i högen varför vi borde äta mindre socker.

Fredagamys

Nu är de slut på veckan det är dags för fredags-MYYYYYYYS!!

Det är ju en trevlig liten trudelutt och man får ge sig en klapp på axeln att man genomlevt ännu en arbetsvecka. Visst är det just nu så att arbetsdagen inte är riktigt slut, men den kommer förhoppningsvis sluta bra.
   Sen hade väl inte jag tänkt att mitt fredagsmys ska bestå av en 300grams påse med OLW chips...

Så vad ska denna dag utsätta mig för prövningar? Jo, dagen hade inte hunnit blir många timmar innan jag upptäcker den välbekanta dekaltrimmade leveransbilen från ortens konditori. En leverans till vårt jobb 30 minuter innan fikarast med en konditori-bil kan inte betyda så himla många saker. Det är då något från konditoriet som vi som anställda blivit bjudna på. Från ett konditori är det dock ytters sällan som det kommer saker som INTE innehåller socker, mjöl, kolhydrater och annat djävulskap. Det är ju oftast gott som halen och man känner salivproduktionen öka bara av att se den där himla leveransbilen från konditoriet.

Jag påbörjade en diskussion med mitt eget sinne och bestämde mig att: "Nej! Jag behöver inte äta en 30 cm lång nygräddad baguette med god och krämig fyllning."  Fyllningen som sådan är väl inte värst men det skulle se klar suspekt ut om jag började äta upp innehållet och kasta brödet. Då skulle jag ju avslöja mig direkt! Så jag smet in lite sent i fikarummet och satte mig snabbt och nonchalant vid bordet. Det tar ca 2 sekunder:

-ÖH!! Du, du där!! Ta en smörgås nu när vi bjuder!!

-Nej tack, jag klarar mig.

-VA!!? Ska du inte ha? Va fan? Var då värst vad du var storbjudd och inte vill ha nu då? Varför då? Varför ska du vara så himla "duktig"? Tror du att du är BÄTTRE ÄN OSS!!!?

-Nejdå, jag vill bara inte ha.

-MÄÄÄÄÄN!!! Skärp dig för fan! Ät en smörgås nu!!

-MEN VA FAN!!!? Jag vill ju för helvete inte ha någon jävla smörgåsjävel för jag är sockerberoende och kan inte hantera att bara äta EN smörgås utan mitt jävla fredagsmys blir ett fredagshelvete ditt förbannade PUCKO!!! ÄRTHJÄRNA!!!

Ja ungefär så lät det i mitt huvud. Men som tur va så slutade konversationen när jag tackade nej första gången.


torsdag 26 april 2012

Förlåt påstridigheten

Määätttt!!

Nu alla ni där ute som tycker att LCHF är trist, enformigt, dåligt, och annat som går att lägga till den negativa listan. Det här har jag precis ätit till middag:

2 st färska baconhamburgare
4 skivor ceddarost som fått smälta på hamburgarna
½ paket bacon som fått förstekas i ugnen
1/3 gurka
1 tomat
2 msk grillb-a sås
1 glas mjölk

Och ja, det var förbannat gott och jag är förbannat mätt :)

Det jag egentligen hade tänkt att skriva ner var lite eftertankar kring mina två tidigare inlägg med filmklippen gällande socker från USA.

Jag upptäckte att jag gick igång rätt rejält när jag hade sett filmerna och kände bara instinktivt att: "- Det här måste alla se! ALLA!!" och sen blev det två inlägg på bloggen. Jag kan i ett sådant här fall känna mig lite som en upptäcktsjunkie som går igång på minska lilla informationsbomb som jag snubblar över. Även om jag själv inte riktigt har fattat allt jag läst eller sett. Jag vill ändå att var och en ska få göra sig en egen uppfattning och inte bli styrda av andra. Det är ju därför vi går efter vad som står dag ut och dag in på nätet och i tidningarna om vad vi ska och inte ska göra.

Den riktiga vinsten är att känna att man har gjort ett eget val. Att man har kommit fram till ett val och tagit ett beslut, helt själv. Det är riktigt stärkande.

Tyvärr vill vi att andra ska säga åt oss vad vi ska göra och tro. Det är ju enklast så, plus att vi kan skylla på någon annan när det inte blev som det var utlovat. Vi behöver inte ta egna beslut, vi gör bara som alla andra. Och om alla andra gör så, då måste det ju vara rätt. Eller hur?

Men att hitta information och läsa alla dessa nya rön och råd är energikrävande och det blir bara mer och mer och mer och mer som man ska välja mellan. Det blir bara rörigare bland alla dieter, träningsformer, plattamagesuperduper-saker och så vidare. Kommer det någon och säger: "-Kolla här!! Gör såhär!! Jag lovar det kommer funka!!" Det blir på ett vis enkelt att inte själv behöva bestämma eller göra sig en uppfattning, men vi blir även trötta på att det hela tiden kommer nya saker. Nya tester, nya upptäckte, nya kunniga människor som talar övertygande till oss.
   De flesta av oss har väl testat alla de nya "inne-dieterna" och fått samma blick och himlande med ögonen av vänner, kollegor och bekanta. "- Jaha, vad är det nu för en himla populär-diet du håller på med!? Det är ju bara att äta mindre, ha lite karaktär för bövelen!!"

Vi vill inte ha de så längre. Vi vill att någon ska säga till oss exakt hur vi ska göra så vi slipper falla ner än en gång. Visst kliver man upp efter att man har ramlat, men med den lilla självbevarelsedriften så kliver då inte jag upp på samma häst två gånger. Jag väljer en annan, eller så går jag. Hatar att upptäcka något som jag tror på och sväljer utan att ens ha tänkt efter, för att sen bli varse om att jag är en lättlurad jävel.

Så, sammanfattningsvis. DU måste bestämma, DU måste försöka vara kritisk och själv göra valen. Det jag skriver eller i det här fallet lade upp på bloggen: Se det gärna, men tänk efter själv.

Holy crap 2!

Jag vill bara lägga in avsnitt nummer två från "The skinny on obesity".
Även det här filmklippet är en fruktansvärt informativ och talande video. Se den, snälla.


Vi som har socker som en av vårt absolut största fiender och behöver bra med verktyg, en av de starkaste verktygen mot socker är kunskap. Kunskap gör oss starka, kunskap ger oss styrka att fortsätta. Vi är på rätt väg när vi går upp till kamp mot socker.

Och finns det någon som vill övertyga mig att jag måste äta socker...? Bring it on!!

Holy crap!

Dagen har till min arbetsgivares ovisshet inneburit en viss överhängande tidsåtgång att läsa och leta lite mer info kring socker och fetma.

Kostdoktorn.se är en MYCKET bra och informativ sida som jag tycker ALLA ska ge lite tid. Därifrån har jag sett några filmklipp på nätet om socker.

DET ÄR HELT SJUKT!!! Jag önskar att ni som läser detta: Se filmen! Ge filmklippet 12 minuter och se det med öppna ögon och fokusera på vad de säger. Se bara filmen och förkasta den inte innan ni sett den. Om ni anser det är 12 minuter bortkastad tid som ni aldrig får tillbaka, så stäm mig!



Måltidsfrekvenstankar

Klev in på KRG, Kostrådgivarnas hemsida och fastnade lite i ett inlägg på startsidan om måltidsfrekvens och hur det här faktiskt har fastnat hårt som attan i oss människor.

Jag har läst rätt mycket och förkovrat ner mig i periodisk fasta och även använt mig av just periodisk fasta under en längre period och just periodisk fasta och det här med måltidsfrekvens är mycket intressant tycker jag. Just idag följer jag inte periodisk fasta varje dag utan försöker känna mig fram efter hur jag vill äta, och hur jag behöver äta. Min frukost just idag som även bryter fastan består av två ägg och majonnäs. Egentligen tror jag inte att jag behöver äta dessa ägg om man ser till min ork och mina övriga prestationer. Men det har bara blivit så just nu, jag är inne i en ätaräggtillfrukost-period.

Det som fascinerar mig är att samhället och även jag har så länge följt alla råd och rön som står i alla tidningar, Aftonbladet, Expressen, Må Bra, Life Fitness, och alla andra hundratals tidningar och artiklar. Där får vi varje dag råd om hur vi ska äta och träna för att må bra, bli smala och givetvis få fram det där förbannade sexpacket på magen. Och vi köper det oxå . Utan att vara ens lite kritiska om det egentligen är något som vi borde använda oss av. Vi följer råden gladeligen i en naiv förhoppning om att allt vi läser är det enda rätta.

Men om man då börjar fundera kring om det som står i tidningen är det rätta, då kliver man utanför vad vi alla bör förhålla oss till och man blir direkt en provokatör, en utstickare, en som inte längre är en av den stora massan. Och sådana gillar vi inte. Vi gillar inte de som inte är som alla andra. Vi gillar inte att någon gör något som kan rubba balansen. "DU SKA INTE TRO ATT DU ÄR BÄTTRE ÄN OSS!!!" Typ så.

Jag har personligen sedan jag påbörjade min första fundering på om jag kanske ska ta och gå ner i vikt, intresserat mig för kost, träning och hälsa. Att de tre delarna är min förklaring till att jag är fet, är även förklaringen och räddningen till att bli smal och hälsosam. Detta letande efter lösningen och just MIN räddning har gjort att jag har väl provat allt. Jag har tränat, bantat, druckit, svultit, frossat, selekterat, och allt där emellan. Och allt i en jakt efter detta förbannade halleluja-moment som är min räddning. Men detta halleluja-moment har aldrig infunnit sig utan det är alltid ett nederlag i slutändan av regnbågen och jag letar vidare efter något annat.

Att ha hittat LCHF-dieten börjar vara det närmaste jag kommit i just matintag som känns vara i närheten med vad jag mår bra av. Jag mår bra av att äta LCHF och de positiva följdeffekterna av dessa är att jag enligt dieten inte "FÅR" äta socker och kolhydrater. Om man slutar se LCHF som en "diet" och faktiskt inser att det kan vara en helt rätt väg att gå för att må bra, varför inte göra det då?
  Det var maten.

Sen lägger man ihop LCHF med PF/IF (periodisk fasta/intermitent fasting) så kanske man kommer ännu närmare ett halleluja moment...LCHF ger en energi och kaloririk mat och kroppen behöver längre tid på sig att bryta ner maten och man klarar sig helt enkelt längre på den sortens kost än att äta snabba kolhydrater och socker. För mig innebär det att jag kan äta få gånger av LCHF kost och inte känna att jag måste äta hela tiden för att min kropp behöver längre tid på sig att bryta ner LCHF maten. Det är inte alls ovanligt att jag äter två gånger per dag och går ändå aldrig omkring hungrig. Äter dagens första mål mat vid lunch alltså 12.00. Mitt föregående mål mat åt jag till middag dagen före. Det blir då en period på ca 16 timmar som jag inte ätit något och det blir en form av fasta. När jag äter lunch vid 12.00 bryter jag fastan genom att äta ett rejält mål mat. Lyssna även på ordet frukost. Engelska för frukost är breakfast. Dela det ordet till break fast. Alltså att bryta fastan. Breakfast. Det här är periodisk fasta. Man fastar under perioder. Läs om detta och fundera på hur vi människor under miljoner år faktiskt har ätit så märker du att vi ätit LCHF och periodisk fasta i typ 99% av homo sapiens existens. Så varför äter vi inte som vi "alltid" har ätit?

Har vi alltid ätit spannmål, potatis och bröd? Har vi alltid ätit godis? Har vi alltid ätit frukost varje morgon vi öppnat ögonen för att vara alerta på jobbet? Har vi alltid ätit var tredje timma?

Har vi?

Men då kommer samhället, den stora massan och pekar anklagande: "- Men så kan man ju inte göra!! Du måste ju äta frukost! Du måste ju äta många små mål mat! Du måste ju äta fettsnålt! Du måste! Du måste! Du måste!

Måste jag?

onsdag 25 april 2012

Jag själv då?

Anti.

Känner mig anti helt enkelt. Det går liksom tungt, mentalt känns det jobbigt. Jag vet inte alls varför. Försöker tänka tillbaka på vad jag ätit eller gjort sista tiden. Kan inte riktigt hitta en förklaring. Men, behöver jag hitta en förklaring?

Det har gått riktigt bra hittills. Jag har utan större problem kunna styra bort bjudningar av olika slag, ätit ute på restaurang, passerat bröd och godishyllorna på ICA. Och vi ska inte tala om utmaningarna på jobbet med att vara "godisansvarig". Men det har gått bra. Riktigt bra. Har som varit peppad och det har utan svårigheter att bara låta bli. Jag har heller inget riktigt sug efter socker. Sitter och tittat på när andra äter bröd, godis, pasta osv. men det händer liksom inget. Det startar inget större sug och jag behöver inte stålsätta mig på något vis, trodde faktiskt det. Det känns bara helt naturligt och det går lätt, farligt lätt kanske...
   Man hamnar kanske i en klassisk "falsk trygghet" och utmanar suget för varje gång och dag som går, man blir övermodig helt enkelt. Och då smäller det till: WHAM!!! Sockersuget överraskar mig när jag är som svagast och jag åker dit.
  Eftersom dessa tankar börjat snurra, att jag blir bortfintad och inte är beredd gör nästan att jag är överparanoid. Tror att jag kommer utsättas för en enorm prövning för varje timma som går. Man tar ett djupt andetag och tänker: "-Nu jävlar ska jag inte äta något godis!" Och så kommer aldrig suget och jag åt inget godis. "_Nähäpp...inget sug den här gången heller..." För varje gång som suget inte kommer och jag inte behöver sitta på händerna så är det liksom lite av en besvikelse. Att jag inte får visa hur duktig jag är, hur stark jag har blivit att kunna låta bli socker. Jag får ju ingen bekräftelse tillbaka på att jag gjort något bra.

AHA!!!

Jag behöver ju för fasen BEKRÄFTELSE!! Det är där kanske skon klämmer, att jag inte får bekräftelse som ger mig lite positivitet och beröm från mig själv att jag faktiskt klarade av utmaningen och stod emot mitt sockermissbruk. Blir jag aldrig sugen eller får cravings så kan jag ju inte utnyttja min nyfunna styrka och via hur duktig jag är. Jag vill ju få beröm, bekräftelse, ryggdunk, applåder....vågen? Och nej, det är vacker att ni nu kanske tror att jag vill ha det av er. Jo, visst kan jag ta emot en liten smygande tummen upp, men det är från mig själv som jag behöver få värmen. Det är från mig själv jag behöver få applåder. Tyvärr är jag inte beroende av ert beröm, er kärlek. Inte i det här fallet. Jag tar hemskt gärna emot kärlek, tro inget annat.

Men det är jag själv som måste bevisa för mig själv att jag själv är duktig, helt själv. Hur ska jag själv tillåta mig själv att vara nöjd med mig själv när jag själv inte märker att jag är duktig och bra, helt själv? Hur ska jag se mig själv?

Någon som inte hängde med på sista meningarna? :) Inte jag heller, men det var så det lät inom mig...(hihi).

Rent allvarligt, vad och hur ska jag göra för att se att även om jag inte gör någonting alls så är det mer än tillräckligt och faktiskt helt perfekt...?

Jag förstår mer och mer

Onsdag, eller "lillördag" som någon fyndig person har uttryckt sig.

Gårdagen genomlevdes trots motstånd. Vädret var verkligen kasst och jobbet kassare än kasst. Helt sjukt att man kan bli så understimulerad under en dag.

Vad dagen ska bjuda på är ännu osett. Jag har några punkter idag som jag ska genomföra och de är alla rätt intressanta punkter.

Men igår läste jag klart boken "Vitt Begär" av Gunilla Sahlin. Det är faktiskt en riktigt bra bok för oss som funderar och börjar få en klarare bild och en stark känsla att något inte står rätt till med vårt förhållande till mat och socker. Hon skriver igenkännande och ger en lugnande känsla att räddning finns. Man är inte ensam och sjukdomen som har tagit kontroll går att bemästra.
  När man snubblar över information och inlägg, texter och debatt program är det svårt att ta till sig den rätta informationen. Vad jag menar med den rätta informationen är den som hjälper en. Det är rätt tungt och moraliskt knäckande att läsa rader som: "Det är en kronisk sjukdom" , "Du måste lära dig leva med den", "Du måste vara abstinent från socker resten av livet", osv. Att försöka på egen hand att smälta allt detta är svårt. Man behöver bara ställa sig själv frågan: "Ska jag aldrig få äta bröd i hela mitt liv?" Det får ju vem som helst att ge upp.

Här har böckerna Sockerbomben och Vitt begär varit en bra och lugnande mjukstart på den här livsstils-förändringen. Att en förändring måste ske är absolut ingen nyhet. Jag har ju startat min livsstilsförändring typ 52 gånger per år. Men alltid fått återfall och tillbaka på ruta minus ett.

Att blogga och skriva av mig har gett ett annat lugn oxå och jag får läsa mina egna tankar och ge svar åt många av mina egna frågor. Jag kan liksom resonera med mig själv och känna efter hur saker och ting känns.
  Genom att jag låter tankarna flyta fritt har många av mina minnen från barndom och från yngre dagar kommit fram och jag får en förståelse varför jag helt enkelt gjorde som jag gjorde. Jag mådde helt enkelt inte bra och mitt sockerberoende har funnits där sedan jag var riktigt liten.

Bara att få en sorts förklaring varför jag blev fet i mellanstadiet, varför jag blev mobbad i skolan, varför jag alltid åt mer än alla andra, varför jag smög omkring hemma och tjuvåt ur skafferiet, varför jag snodde godis och kakor hos mormor...jag förstår. Jag förstår och skammen släpper lite för varje dag som går.

tisdag 24 april 2012

Varför blir vi fetare?

Tisdag...usch...

Sktiväder, regn och en jävla massa slask och framtinade hundskithögar av olika konsistens och doft. Orolig mage och slut på tvålen i duschen på jobbet. Slut vatten i vattenflaskan och slut batteri i mobiltelefonen.

Jag HATAR TISDAGAR!!!

Och vad möts man inte av på nyheterna i morse: "Vi blir allt fetare i Sverige. Mer än varannan svensk man och var tredje kvinna är överviktig." Fokus på nyheterna var att det blir en kostsam historia att allt fler människor blir fetare och att allt fler måste byta knän och liknande i låga åldrar. Tror det var en tiodubbling av knäoperationer för de låga åldrarna. Nej det är inte bra, inte alls bra.

Min mycket personliga uppfattning är att vi har en föråldrad syn på kost och tallriksmodellen som Livsmedelsverket kör stenhårt på börjar vara fel ute. Vi äter alldeles för mycket kolhydrater. Och kolhydrater omvandlas till socker i kroppen och så blir det att vi äter för mycket socker. Jag säger inte att man inte ska äta kolhydrater över huvudtaget men, vi kan gott äta mindre kolhydrater och bättre sort.
  Kolhydrater som finns i bröd, godis, glass osv. den är rejält snabb. Och den ger vårt lustcentra i hjärnan riktigt fina smekningar vilket får oss att äta mer socker.

Tag godis tex. Vad i godis, alltså vad innehåller godis som vi människor är i behov av? Vad i godis kan vi inte leva utan? Om jag inte är ute och cyklar så finns det INGET i godis som vi människor måste ha. Varför äter vi så förbannat mycket godis? Sverige är väl typ det land i VÄRLDEN som äter mest godis per invånare? Men varför?

-För att det är gott...?

Tacka fan för att det är gott! Annars skulle du väl inte äta det!? Det är så inni helvete gott! Karamellkungen gör ju inte dåligt godis. Ingen äter dåligt godis.

Godis och socker tillfredsställer vårt lustcentra och vi vill ha mer. Vi vill ha mer lust. Lust kan tillfredsställas med mer än bara sex. Att känna lust är vanligtvis förknippat med sex. Men socker tillfredsställer precis samma lustcentra. Vi har inte flera olika lustcentrum i hjärnan. Vi har ett. Socker, sex, träning, alkohol, kokain, osv. De tillfredsställer oss. Vissa blir mer tillfredsställda av socker, andra av sex, andra av alkohol. Att folk blir tillfredsställda av alkohol och fastnar i ett beroende, det är väl i samhället helt accepterat att alkoholmissbruk finns? Varför verkar samhället ha så svårt att acceptera att folk är beroende och missbrukar socker? När de båda tillfredsställer samma lustcentra i hjärnan?

Vi är inte alla beroende av alkohol eller tex. kokain. Och vi som inte är beroende och inte missbrukar dessa substanser accepterar att beroendet och missbruket finns. Vi är heller inte alla beroende av socker men de som inte är beroende och missbrukar socker har svårt att acceptera att beroendet och missbruket finns.

Varför inte?

Varför blir vi allt fetare? Varför äter vi allt mer? Varför försöker vi tillfredsställa vår lust med allt mer socker?

Är vi allt mer beroende av socker?     

måndag 23 april 2012

ny dag, ny blogg, nya möjligheter

Måndag. Är det en bra dag eller en dålig dag?

Just nu känns det som en dålig dag, är anti och allmänt ointresserad att göra något över huvud taget.

Men det jag faktiskt gjort är den här flytten från min gamla blogg till den här. Den förra bloggen var konstigt upplagt för mig som skulle lägga in nya inlägg osv. Så det blir enklare och bättre på den här. FÖR MIG! Hur ni uppfattar det med blogg namn och annat, det måste jag nåt erkänna att jag inte alls bryr mig om. Själv anledningen och kontentan av bloggen kommer kvarstå. Jag skriver för att jag behöver det för mig själv, ni som läser eller följer, blir det ohållbart har ni min fulla förståelse om ni lämnar.

Helgen som nu varit har gått bra, det har varit rätt lugnt med cravings och sug efter socker och annat gott. Rätt skönt att gå på ICA eller stirra blint på kakorna hemma och inte vara sugen.
  Jag och sambon tog oss en middag ute på restaurang och även där gick det galant. Jag beställde in en tallrik med grillad kyckling, extra sallad och lite olika dipsåser. Visst kan dipsåserna vara lite väl kolhydratsrika men det gav inget påslag och jag mådde bara fint efteråt.

Söndagsmiddag med familjen var mycket trevlig. Vi åt klassisk Tacos. Även om tacoskrydda innehåller mycket druvsocker så är just tacos en bra maträtt tycker jag som kör lite åt LCHF-hållet. Jag skippar naturligtvis bröd eller tacoskal och jag saknar det inte alls.

Idag får vi ser hur det går, men än så tycker jag att det just när det gäller mat och socker så har jag klarat det bra. Nu är det lunchdax och sambon får figurera som mattant och köra ut mat till mitt jobb. Hade ju ingen lunch med mig.

Well, well. Livet goes on.

INFLYTT!!

Hej alla ni som kommit hit via min tidigare blogg. Och självklart hej alla ni som hittat hit på annat sätt.
Ni är kanske inte många. Men ni är starka!

Vill någon läsa mina tidigare inlägg finns dem på följande adress: http://overeater.blogg.se/

Svammlet kommer alltså att fortsätta här.